Once apon a time
Det var längesen jag hade den här känslan, när det känns som en svärm fjärilar i magen. Jag vet inte vad det är med mig men jag känner mig otroligt lycklig och förhoppningsfull. Det konstiga är att jag egentligen inte alls mår särskilt bra, fysiskt, men den här gången rubbar inte det psykiska. Jag har gjort tester på min hals och mina körtlar runt hakan för 6-8 veckor sedan men fick nyligen ett brev om att det inte fanns tillräckligt med material att jobba med för att se vad det är för fel. Jag inväntar fortfarande ett samtal från röntgen, samt ett samtal från vårdcentralen så jag kan kolla upp mina astmamediciner. Jag har jobbat hela helgen men idag är jag ledig och det behöver jag nog vara också. Min hals och nacke har känt sig så spänd och det har nästan kvävt mig! Men trots detta som annars borde dragit mig till botten av orolighet och rädsla ligger mest på ytan och bara är. Mina känslor och mitt humör är fortfarande på topp och det är otroligt avslappnade i sig. Jag har fått sådan kärlek på mitt jobb och sådana fina kommentarer om hur jag verkligen passar in där och gör mitt bästa. Dessa människor som tar i min hand och ser mig in i ögonen och säger att jag är bra som jag är, och att det jag gör är helt rätt är så otroligt glädjande och jag uppskattar det så innerligt! Jag har blivit fylld av kärlek från dessa underbara människor! Jag känner mig lyckligt lottad som lyckats hamna på så bra arbetsplatser som jag gjort och fått chansen att träffa dessa fina människor, mina kollegor samt vårdtagarna. Och det var precis detta jag hoppades på, att känna mig bekväm och trivas på min arbetsplats.
Ångesten har varit dämpad på det sistone, det enda som har oroat mig är min hals. Det är det som är det jobbiga, att p.g.a ångesten blir oron ännu större än vad den vore om jag inte hade varit med om mina ångestattacker. Men trots det känner jag mig starkare för varje dag som går och jag är stolt över mig själv. Jag har lyckats få ett jobb och jag känner mig redo för att börja MITT liv, flytta och ta hand om mig själv och bara ha fokus på min framtid. För det är nu det börjar ta form, ta fart, jag är påväg. Jag är tacksam för allt stöd jag fått och fortfarande får av min familj och mina vänner för idag kan jag känna lycka och hopp för framtiden. Vissa dagar kan jag inte se en skymt av hur jag vill att mitt liv ska vara men ni gör det möjligt för mig att inte sjunka ner i gropen, utan jag jobbar mig uppåt tills jag ser horisonten.
