Ångestfylld morgon
För drygt en timme sedan (04:00) vaknade jag upp från den stressigaste och jobbigaste drömmen jag haft på länge och i och med mina få tre timmars sömn slog ångesten i bröstet på mig som ett skott. Kallsvettig och andfådd stirrade jag runt i rummet tills jag insåg att jag hade drömt. Det första djupa andetaget trodde jag skulle räcka för att lugna ner mig men ångesten låg och svepte om mig som ett knutet rep runt bröstet. Det började ljusna ute och jag insåg att det var morgon - shit. Det var längesen jag fick en så okontrollbar ångestkänsla att rädslan tog över totalt. Jag har låg vaken till 05:00 då mitt första alarm gick av - jag skulle upp och göra mig i ordning inför att jobba. Under den timmen ville jag inte ta någon Attarax för att stabilisera oron då jag märkt att jag kan bli lite trött på dom och eftersom jag skulle jobba kändes det inte som någon vidare bra idé. Men bortsett från den här morgonen så har jag sovit hemskt dåligt i två-tre veckor bakåt, därav kan väl detta bakslag kommit nu som en väntad överraskning. Jag märker mer och mer att min kropp börjar bli mör utan någon natt med fullbordad sömn, samt att psyket tar stryk. Så snart ska jag lägga mig och se om någon timmes sömn kan slinka in så jag blir människa idag!
Nu skiner solen till och med in genom persiennerna från reflektionen på byggnadens fönster mittemot. Jag avskyr att ens försöka sova när solen stigit upp, hela dagen går oftast till waste känns det då. Men men, vill inte sinnet vila sig på natten får man tvinga det att göra det på dagen! Nothing to do. Får jag bara bukt om sömnen så kommer allt med det, ångesten dämpar och matlusten ökar.
Godmorgon.