Februari 2015 - Februari 2017

”Du har ett minne att se tillbaka på idag” ploppar upp på skärmen och jag låser upp mobilen och klickar in på inlägget. Jag hade delat mitt blogginlägg för ett år sedan där jag har klistrat in ytterligare ett äldre inlägg från två år sedan idag. Båda inläggen börjar med meningen: Det senaste halvåret kan jag faktiskt säga att jag varit riktigt stolt över mig själv. Så varför inte göra en grej utav det!
 
                                                                         13 Februari 2017

Det senaste halvåret kan jag faktiskt säga att jag varit riktigt stolt över mig själv. -15 & -16

Jag har nyligen lärt mig att ALLTID vara stolt över mig själv. Alltså, som jag har avslutat mitt tidigare inlägg från förra året: "För ett år sedan var jag stolt över mig själv, men idag är jag ännu stoltare. Ibland är det fan sant att what doesn't kill you makes you stronger". Oavsett om året varit tufft, roligt, jobbigt, hemskt, underbart så har vi saker att vara stolta över. Vi fixar saker dagligen som inte behöver vara särskilt tuffa, vi liksom bara är och vi är dom vi är och det ska vi vara stolta över.

Jag tänkte tidigare idag att, jag är jag och jag är nöjd och stolt över att få vara just JAG. Så är det bara. Jag är unik. Du är unik. Alla är unika, det finns ingen som du, så var stolt över dig. <3

Men om jag ska hålla mig efter mönstret så har året börjat svinbra. Trots att jag varit arbetslös sedan november -16 så är jobbsökandet i full gång och det rullar in många fina erbjudanden! Jag ska på en intervju idag om 2,5 timme och en nu på fredag. Jag har fått hyfsad ordning på mina rutiner med sömn, träning och kost, samt medicinerna för min depression och panikångest. Jag går numera sedan januari -17 på en gruppbehandling, ERGT där jag ska få mer förståelse kring mina känslor och tankar som uppstår vid en självskadeimpuls, tanke eller akt. Jag har inte skadat mig i år sen jag började behandlingen och det ska inte behöva ske framöver heller. Mitt synsätt på saker och ting har blivit förklarade och jag har mer förståelse redan efter bara 4/16 besök.

Slutat röka. -15
Känns som mitt liv börjar ta form igen. -16
Slutat röka, once again (hehe) -17

Och det känns som mitt liv börjar återigen ”ta form igen”. Blir man någonsin klar med det egentligen?

Nåväl, jag har i alla fall kommit fram till en sak som jag inte glömmer. Vi slutar aldrig lära känna oss själva och växa som personer. Vårt liv tar form varje dag, det slutar aldrig. Vi lär oss att anpassas efter händelser som vi kanske tar lärdom av, tar hänsyn till eller tar vara på.

Jag älskar livet och jag älskar att leva.
Jag är rädd för att leva men jag är livrädd för att dö.

Livet är enkelt, men att leva med alla känslor och tankar under tiden är komplext.

2017, bring it on.
Livet | | Kommentera |
Upp